Min farmors aklejor/akvilejor

Vill skriva detta medan det ännu finns ett litet stråk av sommar kvar. Högsommarvärme ibland och riktigt svala morgnar ibland, som i morse; endast +6 grader.

När jag skriver ordet Akleja tänker jag på min barndom, ungdom och vuxentid ;

Farmors aklejor, pappas aklejor och så de aklejor som min syster Marie och hennes make vårdade i föräldrahemmet när våra förfäder lagt ner vandringsstavarna.

Förflyttar mig till idévärlden samtidigt som jag befinner mig i sinnevärlden.

Lyssnar i sensommarvinden och förnimmer varma tankars sus som på fjäderlätta vingar svävar över vårt barndomshem med omgivning.

Då blir nu - för ett ögonblick.

Den graciösa aklejan är minnen från förfädernas trädgårdar.

Den är verkligen en älsklingsblomma, en av de sötaste och mest tacksamma farmorsblommor jag kan tänka mig. Den trivs överallt och självsår sig glatt. Farmors trädgård hade rikligt välsignats med denna rosa skönhet.

Pappa ärvde farmors kärlek till blommor och rabatterna i vårt barndomshem var många och innehållsrika. Att aklejan skulle finnas med överallt var självklart. Den frösådde ju sig själv och vem ville slänga en älsklingsblomma i komposten - inte pappa Bengt! 

Måste med några rader nämna denna idoga kvinna som var min pappas mor.

Farmor Severina var en lång, slank och fin kvinna med lätt vågigt silvergrått hår. Hennes passion var blommor; både ute i trädgårdens rabatter och inne i husets mindre rum och i salen.

Det stora rummet, som kallades salen, var svalare än de övriga rummen och var ett paradis för krukväxterna.

När våra förfäder var döda bosatte sig min syster Marie och hennes make Stig i föräldrahemmet. Tala om att rätt människor hamnar på rätt plats efter pensioneringen. De hade lämnat den blomsterhandel de ägt i många år söder om Stockholm och flyttade till aklejornas land. 

Farmor och pappa hade glatts om de vetat att riktigt professionella tog vid när de lagt ner vandringsstavarna, blomspadarna mm.

Glädje och fina minnen är livets go’saker.