Upptäckt!

Nu släpper jag taget!

Har förstått att många av min tidigare bloggs läsare inte släpper vare sig den eller mig.

TACK.

Alltför många är inne och läser (kanske gamla blogginlägg) för att jag ska ignorera detta.

Denna upptäckt får mig att fundera - och kontentan blir att jag återgår till mitt kära STRÖVTÅG.

( bloggen är  strvtg.blogspot.com)

TACK  för att ni läsare finns.

...

Före detta inlägg finns;

En liten hälsning från min Allhelgonahelg i Rödeby/Karlskrona finns före denna info.

Tack för liv och tack för minnen

Rödeby kyrka  Allhelgonahelgen 2019

Tack för Allhelgonahelgen. Den ger oss tid att stanna upp en stund och tänka efter.
Varför är vi här på denna plats just nu?

Alla dör vi  ... en gång.   Döden är obetvinglig.

Livets dagar och år sätter avtryck.

Vi tackar för käras liv och låter gravsmyckningen spegla något av tankar och känslor.

Variationens möjlighet är en rikedom.

Någon sa: 

"Ta dig några minuter, tänd ljus i tacksamhet

   för din egen ro och eftertanke ..."

Besökte släktingars kyrkogård igår eftermiddag. Skymningen hade fallit och alla glimrande ljuslågor gav sinnet ro.

Kände denna afton att mina käras grav 105 mil bort ger mig saknad. Mamma, pappa och min bror Raoul - ni fattas mig.

Tack för att de har levt och satt avtryck i mitt liv.

♥️ ♥️ ♥️

Känn ingen oro och tappa inte modet

Mest troligt är att ingen av oss är främmande inför begreppen oro och ängslan. Jag tror mig veta att vi alla, någon gång, drabbats av nedstämdhet och oro. 

När tillfälliga påfrestningar, övergångsfaser i livet och svåra livssituationer kommer personligt nära kan vi uppleva oro och ångest och, märkligt nog, är det en helt naturligt inbyggd funktion för att vi ska "överleva" när vår vanliga livsrytm störs.

Somliga av oss kan känna sig nedstämda när vi har misslyckats med en prestation, har vandrat genom separationens trånga tunnel eller har förlorat en nära vän. Kanske speciellt svårt och kännbart nu inför Allhelgonahelgen.

Andra åter kan känna sig nedstämda under vissa delar av året och då är det viktigt att veta att nedstämdhet är inte samma sak som depression.

En viktig förutsättning för att vi ska känna tillfredsställelse är att både hjärta/hjärna och kropp är i harmoni. Att vi "bär" varandra genom goda tankar och böner, och att vi själva känner oss burna av andras goda tankar. 

Genom hela mänskligheten har dessa tankegångar varit aktuella och Jesus gav sin omgivning ovärderliga trösteord:

"Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er.

  Jag ger er inte det som världen ger.

  Känn ingen oro och tappa inte modet..."  

ur Johannesevangeliet kap 14 vers 27.

Den spanska karmelitsystern Teresa av Avila (1500-talet) har skrivit textorden till den psalm som blivit en älskad bönesång.  Sedan 1981 har denna Taizésång sjungits i olika gudstjänst- och bönesammanhang. Till tröst, till glädje och till förnyat mod.

Känn ingen oro, känn ingen ängslan.

Den som har Gud kan ingenting sakna.

Känn ingen oro, känn ingen ängslan. 

Gud, din Gud, bär allt.

Psalmboken nr 773

......

Vi står på tröskeln till Allhelgonahelgen

Kollektiv ondska är förödande

Läser och begrundar - ur Evangelieboken:
"Du ska inte följa mängden i det som är ont
  och inte ge efter för den som förvränger sanningen ...  "
Ur 2 Mos 23

O Gud, påminn oss om vårt eget ansvar
och vårt andliga ansvar.
Ge oss vilja och förmåga att alltid leva i din vilja.
Amen

Gud, tänd massor av kärlekens ljus inom oss
vi möter så många medvandrare under en dag; unga, medelålders och äldre.
Oavsett om vi arbetar i en kristen församling eller i skolor av alla de slag som finns,
om vi arbetar i serviceyrken eller om vi som pensionärer lever nära andra människor
TÄND  MASSOR  AV  KÄRLEKENS  LJUS  INOM  OSS !

Tack för spontana tankar

"Jag är trygg och fruktar intet"  

ur profeten Jesajas bok 12:2

Jag skriver vid ett tillfälle:

Livet är en skimrande gåva.

Vi är ju skapade som original  -  inte avbilder.

Och någon svarar:

JA. Vi är som pusselbitar i ett jättepussel och det är otroligt ledsamt när någon pusselbit saknas.

En äldre man som lagt åtskilliga årtionden till sitt livs längd skriver:

JA. Livet är skimrande och skört. 

Som ett kristallglas med dödens mönster ingraverat. 

Vi vet vad som en gång väntar. När Guds tid är inne.

Och en tredje skriver:

JA. Och samtidigt är vi GUDS AVBILDER.

Vilken underbar paradox, fylld av kärlek.

Må DEN som är vår förebild  prägla våra liv.

Tack för dessa starka kommentarer. 

De andas livserfarenheter ur djupet av det inre.

Tack för skörden

Foto: vännen Carina i USA

Tacksägelsedagen hör ihop med den gamla svenska bondekulturen/odlingskulturen och denna dag var viktig ur flera aspekter. 
Man ville verkligen  t a c k a.

Det var den dag då man gav av markens skörd - sitt tack till Gud.

Skörd och bröd var skillnaden mellan liv och död.

Tack för egen överlevnad, fast ibland kunde skördar slå fel,

skulle svälten knäcka dem?

Trots oron gick man till sin kyrka och tackade för liv, man kom som ett vittnesbörd om en tro som bär genom allt.

Idag har vi inte den oron konkret hängande över oss

- vi köper det vi beöver för att stilla hungern

men

- alltfler upplever också att vi behöver något mer än bröd för dagen

- vi behöver en inre frid, ett lugn som inte stillas av tidens jäkt

Denna Tacksägelsedag tar jag emot som en gåva.

Jag bär fram mitt tack till Gud och förundras över att det vi har/får räcker till så mycket!!!

Tack Gud för att du välsignar och ger oändligt.

Väx nära varandra

Väx nära varandra - men inte i varandras skugga

Det viktigaste vi har att ge varandra det bär vi alltid med oss.

Vår kärlek

Kanske är den ibland himlastormande, 

ibland lagom och 

ibland knappt förnimbar

men den finns alltid där.

Vårt tal

Vi har alltid möjligheter att tala om hur mycket vi betyder för varandra

eller den djupa antydan som inte sägs med så stora ord och så hög röst, men som känns i en innerlig närvaro och i ett enda uppskattande ord.

Blicken

Ögon som inte bara sveper förbi utan stannar upp och ser en uppskattad och älskad människa.

Fylld av värme, vare sig man är ung eller mycket  gammal - för just du betyder så mycket för mig.

Omtanken

Den bor också inom oss. 

Den är inget man hämtar ur en låda eller kollar upp via nätet. 

Äkta omtanke märks vid vissa tillfällen vida omkring 

och ibland i finstämd närvaro kan den anas av bara två.

Kramen

Vi borde inte leva så som man ibland hör människor säga om sina egna liv och den gemenskap de lever i; 

vi tar aldrig i varandra, vi kramas aldrig.

Då är nog något fel i den gemenskapen. 

Må vi aldrig glömma bort detta;

det viktigaste vi har att ge varandra bär vi alltid med oss.

Vi kan och bör påminna varandra om detta

i en relation, i en vänskap, i sambo- eller särbogemenskap och i ett äktenskap.

Slentrian är inte livgivande gemenskap.

Var rädd om vänskapen och kärleken!

Vi måste vidare, sa dom

Ökenmödrarna, dessa kloka kvinnor som levde för länge sedan, sa:                                                                      

"Vi vet inte vad som väntar - ändå måste vi vidare."   

                

Så enkelt och så oerhört djupt och insiktsfullt. 

Livets innersta väsen i en enkel mening! 

Genialiskt!

Denna mening får vi ta med oss på våra olika livsvandringar.

Jag stannar upp på en av livets refuger 

• ber om ledning varje dag 
• tackar för livet
• ber om kraft till dem som kämpar med hälsan och vardagen
• tackar för att Gud möter oss från framtiden här och nu

Be om att kunna tända ljus i andra människors ögon,

att inte släcka någon annans ljus genom ovarsamma ord.
Gud, hjälp oss allihop! 🙏🏻

Första dagen i oktober

🍁🍁🍁🍁
Höstlöv - avslut och mull igen.

🍁🍁🍁
Oktoberråd till mig själv:
var inte så självupptagen
det är inte självklart att det är du som ska ha det bäst,
se din medmänniska.

🍁🍁
Tidens anslagstavla är fylld av svårlösta problem;
man har en plikt att säga ifrån
annars kommer ens moral att gröpas ur,
säger man inte ifrån
förtvinar man till slut i sitt bristande mod.

🍁
GUD, ge oss mod att vara den personlighet DU ämnat oss att vara - hela livet.

Amen.


🍂 Livets refug just nu är en avskild plats för reflektion
       när hösten gjort sin entré 🍂

Mikaelidagen 2019

Läser texter och händelser i bibeln.

I Apostlagärningarna  kap 12 fastnar blicken på ord och sammanhang som ställer följdfrågor:

Det står att i ett av husen var många samlade till bön.

• Det var då!
• Är det så nu?

Samlas vi som är kristna bekännare till bön i våra olika hus och hem?

Vi gjorde det förr!

Varför sker det inte nu?

• vi behöver be för varandra
• det är många som behöver förbön
• vi och våra medmänniskor behöver helas till kropp och själ
• varför samlas vi inte till bön?

En strof ur psalm 876 i Psalmer i 90-talet:

När jag känner mig förlorad,

ensam,

liten,

utanför,

viskar något inne i mig:

"Be till Gud, han hör!"

Gud, hjälp oss att hitta varandra, vi som vill och behöver be tillsammans! Amen.

Tacksamhet i höstsolen

Det är höstdagjämning. 

Morgonsolen strävar uppåt och ger oss +10 nu.

Spontankänsla som inte stoppas:

- tack för livet, min familj, hälsa och krafter

- tack för att jag får bära Kristusnamnet

- tack, jag får kalla mig kristen

- tack, allt detta är nåd

...

Smyg in i smala trappuppgångar, 

septembermilda kärleksvind. 

Smyg in i grå kontorspalats.

Smyg in i sjukhussalar där tusen frågor finns.

Smyg in septembermilda kärleksvind

och rör vid barnets längtan

att få vara stark och frisk.

Tänd HOPPETS ljus - lys upp, lys in!

Tänd leendet och skrattet!

💜

Säg till om jag stör

"Säg till om jag stör" 

sa han när han steg in, 

"så går jag med detsamma".

"Du inte bara stör" 

svarade jag, 

"du rubbar hela min existens. Välkommen!" 

Ord av Eeva Kilpi.

Är det Gud som tittar in ?      JA!

Gud,  

du är en kraft i mitt liv.

Gå inte.

Lämna mig inte.

Utan dig är mitt liv   i n t e t.  

Mitt och mina medmänniskors liv handlar hela tiden om enhet.

Att söka gemenskap tillsammans, 

och gemenskap med livets djupaste ursprung - Gud.

Enheten i Jesus Kristus har som mål att ständigt påminna om att vi som kristen gemenskap inte finner oss i den splittring som kränker Jesu kärlek 

och driver människor bort från vår kristna kyrka och gemenskap.

Gud, tack för att du vände upp och ner på hela mitt liv när jag mötte dig - till livslång gemenskap.

Jag vill tillhöra dig så länge jag lever!

Höstkänsla och höstfrid

Ur mörker och dimmor

uppstår dagen ur natten.

Igen och på nytt, återuppstår dag och ljus.

Ur ondska och kyla

uppstår Kristus från döden.

Igen och på nytt, återuppstår Han till liv.

Ur ängslan och tröghet

vänder du dig till Honom.

Igen och på nytt, väcker Han dig till sitt hopp.
...

Tack för dessa rader/tankar som någon okänd skrivit ner.

Jag delar utan att fråga, eftersom jag inte vet vem jag ska konsultera.

Höstblommor och härlig höstkänsla.

Medmänsklighet - en del av kärlekens mysterium

Människans sårbarhet är kärlekens ursprung.

Detta är kärlekens mysterium

All kärlek har ett pris.

Oavsett om man vill tala om det eller ej.

Läser några textord ur morgondagens bibelcitat:

• Vem är min nästa? 

       ur Luk 10:23-37

• Du ska öppna din hand ... för din broder, för den fattige, för den nödlidande ...
• Gud ska välsigna dig

       ur 5Mos 15:7-11

• Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra

       ur Rom.brevet 13:8-10

Evige Gud,

Tänd min tro

Stärk mitt hopp

Forma min kärlek

Hjälp mig att älska min medmänniska så som du älskar mig

Jag ber i Jesu namn, amen 

Släktfest eller höstfest

Fest - blev det i alla fall!

Vår planerade höstutflykt blev så bra. 

Solen var generös och vinden frikostig. 

Den kvartett som njuter av denna dag är syskonen Lennart och Vincent och deras hustrur. Gunnel med maken Vincent bor i Blekinge och Lennart och jag, Gun-Britt, bor i Småland.

Vi tog oss ner till Blekinge och trots att det är fredagen den 13 snirklade vi oss fram på vägarna med stor frimodighet och fyllda av förväntan.

Vi lyssnade efter vingslag från förfluten tid, vi sökte efter rester av en husgrund som en gång varit en kär släktings barndomshem - men årtionden och vegetation har förändrat och dolt ännu mer. Där gick vi bet.

Vi sökte en annan släktings barndomshem och blev glatt överraskade även om det numera handlade om en ödetomt med diverse byggnader. 

Jag älskar faktiskt det gamla som tidens tand förstört eller förskönat. Den patina som kan skönjas lite här och var.

Bostadshuset, ladugården, jordkällaren och hönshuset. 

Så tappra och modiga människorna var förr i tiden. 

Tack för förfäder, tack för spår av deras livsverk och tack för gener som lever vidare.

Bilderna från förr är fyllda av berättelser och vi tackar varandra för en trevlig utflykt och en gemytlig dag!