Det vet du och det vet jag.
Det invanda livet som ibland innebär stillastående dagar, med nästan inga eller noll intryck, det livet har blivit en hämsko.
Jag behöver någon slags "påfösare" och vem/vad kan det vara?
Vem kan hjälpa mig att vidga mitt vardagsliv och/eller söndagsliv?
I sommar har säkert många av oss lyssnat till läkaren och författaren Anders Jensens goda och uppfordrande råd om motionen som stärker kropp och knopp. Jag har lyssnat och läst och är tacksam för all information! För mig är t ex långa promenader mycket viktiga och oftast får jag kärt sällskap av min spänstige make.
Om vi ser bakåt på våra förmödrars och förfäders livsstil, så rörde de på sig mångfalt mer än vad vi gör. Ändå är det svårt att jämföra deras livsmönster och vårt; deras armod och nöd, deras brist på mat jämfört med vårt överflöd innebar ju många gånger att deras tidiga död berodde på avsaknad av sjukvård och hälsovård.
Tack mormor och morfar, farmor och farfar för ert kämpande för bästa möjliga livskvalitet.
Ni är förebilder för oss som ofta stannar kvar i fåtöljen och som använder bilen till nästan varje ärende som ska göras.
Ni gick, cyklade och använde häst och vagn/släde när
något skulle forslas "långväga" och ni tog bussen eller mjölkbilen om det var möjligt.
Kanske vilade ni er ibland på en stubbe i en skogsglänta och betraktade det som fanns runt omkring.
Blicken stannade upp vid något enkelt och vackert - ett slags stilleben - man hade inte mist förmågan att se det sköna i det enkla.
Tack Christoffer Nilsson för din vackra bild från Arvidsjaur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar