Rispad
Livets vandringsleder för oss in i oväntade situationer, vi funderar och vi famlar oss fram i tro på att vägen leder rätt ,
vi får rispor som blir ärr, men vi vandrar vidare i godan tro.
Vid något tillfälle dras det rejält i nödbromsen,
Vi måste stanna upp, reflektera, bara vara oss själva och tänka bort andras krav. Mitt "jag" ska formas av den unika personlighet jag är!
En strof ur en sång ger mig tröst och hopp; "När Du viskade ditt bliv, Du ville mening med mitt liv."
Här blir en refug vår/ min räddning, och jag upptäcker att "Någon" så medvetet drog mig upp till en lugnare avsats - till ett möte.
I stället för att gå djupare ner fick jag uppleva nåden att jag lyftes upp till ett ljusare plan - med ny insikt.
Där står jag på refugen - inte ensam - men i ett nytt ljus, livet har en innebörd och med rätt fokus ler jag trots det vemod som ibland styr.
Jag ber inom mig att det må vara lusten till livet som bestämmer vägen.
Den dagens möte förändrade! 💟
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar